Edgar Allan Poe
- Korpen
I den dystra midnattsstunden satt jag, vid min möda bunden, bläddrande i mången gammal sägen, som man sällan ser, då jag, halvt i sömnen fången, tyckte mig förnimma gången utav någon. Och vad mer? Jo, en dov och sakta knackning utanför på dörren sker - endast det och intet mer.
